Lördag - Jobbsökande svenska flickor

Stina tvingade oss att ställa klockan på halv tio. Hon var först upp och upptäckte till sin förtjusning att det hade snöat! Då kunde också Moa och Mikaela ta sig upp ur sängen. I brist på annat blev det fruktsoppa till frukost. Sedan begav vi oss till turistbyrån i Saalbach där vi fick det tråkiga beskedet att alla säsongsboenden var uthyrda. Vi gick istället och pratade med Fritz på ett hotell som Mikaela hade haft kontakt med. Fritz var dum i huvudet och sa att han hade gett Mikaelas tjänst till en annan natten innan. Tur var kanske det...

Under dagen sökte vi jobb i Hinterglemm på de ställen som hade öppet, vilket inte var så många. Vi fick både positiv och negativ respons. På eftermiddagen fikade vi hemma hos Åsa och hennes två barn. Hon är svensk och har ett fint pensionat här och vi har haft kontakt med henne på facebook. Vi blev överlyckliga över gratis kaffe och pepparkakor i ett varmt tjusigt hus! Hon var hur trevlig som helst och hjälpte oss en hel del. Tack vare henne har vi lite jobb på gång.

På kvällen var det, tro det eller ej, lite drag i byn! Alla byns invånare, plus vi, samlades runt en öppen eld på huvudgatan i Hinterglemm. Bland människorna gick det runt män utklädda till stora monster i form av bockar med piskor av björkris. Svenska som vi är tänkte vi att monstren bara skulle skrämmas lite. När en stor bock kom emot oss började Stina och Moa springa för glatta livet men Mikaela som skulle verka lite oberörd fick till vår stora förskräckelse smaka på björkriset! Efter detta var Mikaela och Stina likbleka i ansiktet och gömde sig bakom en barnfamilj. Tyvärr slog bockarna även barn. Det var då vi insåg att monsterbockarna antagligen var ganska alkoholiserade! Sen körde vi hem och hade film- och klubbkväll (klubborna tar vi gratis i receptionen när den är obemannad). Mitt i Inglorious Basterds ringer vår svenska vän Åsa. Hon hade kommit på den underbara idén att vi lika gärna kunde bo i hennes nyrenoverade pensionat istället för här på det The Shining-liknande, svinkalla pensionatet Vorderlengau. Vi var inte sena med att tacka ja!