Kallt, mörkt och vi är ensamma på berget

Igår var den läskigaste kvällen ever! Vi har berättat att vi är de enda gästerna här, men igår morse bestämde sig även ägarna för att försvinna härifrån i några dagar, vilket innebar att vi blev lämnade helt ensamma på det stora pensionatet på berget. Eftersom internetberoendet fortfarande håller i sig så fick vi låna en internetkabel här, som tyvärr bara går att ansluta nere i hallen. Så där får man sitta på det iskalla stengolvet, och i mörker eftersom lampan bara är tänd i typ en minut innan den slocknar. Och igår kväll satt först Mikaela här nere men kom upp igen eftersom det tydligen var så läskigt att vara här själv. Istället tog jag över, efter att ha tittat på sjätte Harry Potter-filmen, för jag ville verkligen prata lite på skype. Och det var sjukt läskigt! Det blåste storm, skyfflar kastades omkring, det kom hemska konstiga ljud överalltifrån, något blinkade utanför och i det läget är det lätt att skrämma upp sig själv! Speciellt om någon annan hjälper till och börjar prata om Josef Fritzl och lönnmördare. Det slutade med att jag fick rycka ur sladdarna, springa upp för stentrappan till lägenheten och med låsa dörren om oss, två varv. Hjärtat lekte bongotrumma och benen var spagetti i typ en kvart. Sjukt läskigt.

Nu har jag precis fått min iPhone att fungera men tyvärr försvann alla bilder och filmer. Bland annat är bilderna från Ikea borta, den på Carina när hon blev upphissad på verkstaden och filmen när Peter blir otroligt imponerad över Mikaelas uttal när hon ska säga svininfluensa på tyska. Så imponerad att han spelade in det. Fem gånger.

Moa

Bloggande isället för fotboll

När vi åkte ner till Saalbach insåg vi snabbt att Bobby´s pub inte var öppen och inte någon annan bar i byn heller. Vi tog bilen till Hinterglemm och hittade en pub som var öppen, det var den enda baren med TV men tyvärr sände han inte La liga. Jag blev först väldigt besviken men när vi kom hem så fixade vi med bloggen och jag blev snabbt på bra humör igen!

Mitt i bloggandet fick Mikaela ont i magen och var uttråkad, då hittade hon lite kompisar och alla tre ställde gärna upp på bild! Vi fick alla oss ett gott skratt! Nu blir det ännu mera film och ännu mera klubbor.

Stina

Söndag är vilodag

Vi har idag haft vilodag! Dock har vi gått fram och tillbaka till Hinterglemm, det vill säga ca sju kilometer. Moa tyckte att det var tråkigt medan Mikaela och Stina tyckte att det var härligt och uppfriskande. Efter en god sopplunch med BRÖD och ännu en film var det som sagt dags för adventsmys och här sitter vi nu. Ikväll har vi lovat Stina att leta upp en öppen pub som sänder El Clasico. Hon har i gengäld lovat att bjuda på öl!

Lördag - Jobbsökande svenska flickor

Stina tvingade oss att ställa klockan på halv tio. Hon var först upp och upptäckte till sin förtjusning att det hade snöat! Då kunde också Moa och Mikaela ta sig upp ur sängen. I brist på annat blev det fruktsoppa till frukost. Sedan begav vi oss till turistbyrån i Saalbach där vi fick det tråkiga beskedet att alla säsongsboenden var uthyrda. Vi gick istället och pratade med Fritz på ett hotell som Mikaela hade haft kontakt med. Fritz var dum i huvudet och sa att han hade gett Mikaelas tjänst till en annan natten innan. Tur var kanske det...

Under dagen sökte vi jobb i Hinterglemm på de ställen som hade öppet, vilket inte var så många. Vi fick både positiv och negativ respons. På eftermiddagen fikade vi hemma hos Åsa och hennes två barn. Hon är svensk och har ett fint pensionat här och vi har haft kontakt med henne på facebook. Vi blev överlyckliga över gratis kaffe och pepparkakor i ett varmt tjusigt hus! Hon var hur trevlig som helst och hjälpte oss en hel del. Tack vare henne har vi lite jobb på gång.

På kvällen var det, tro det eller ej, lite drag i byn! Alla byns invånare, plus vi, samlades runt en öppen eld på huvudgatan i Hinterglemm. Bland människorna gick det runt män utklädda till stora monster i form av bockar med piskor av björkris. Svenska som vi är tänkte vi att monstren bara skulle skrämmas lite. När en stor bock kom emot oss började Stina och Moa springa för glatta livet men Mikaela som skulle verka lite oberörd fick till vår stora förskräckelse smaka på björkriset! Efter detta var Mikaela och Stina likbleka i ansiktet och gömde sig bakom en barnfamilj. Tyvärr slog bockarna även barn. Det var då vi insåg att monsterbockarna antagligen var ganska alkoholiserade! Sen körde vi hem och hade film- och klubbkväll (klubborna tar vi gratis i receptionen när den är obemannad). Mitt i Inglorious Basterds ringer vår svenska vän Åsa. Hon hade kommit på den underbara idén att vi lika gärna kunde bo i hennes nyrenoverade pensionat istället för här på det The Shining-liknande, svinkalla pensionatet Vorderlengau. Vi var inte sena med att tacka ja!

Fredag - Resan fortsätter

Efter en god natts sömn och en utsökt frukost lovade vi ägaren Antonio och vår räddande ängel Peter att de skulle få varsitt kort från Saalbach, som bekräftelse på att vi kommit fram välbehållna. De undrade nog vad vi hade gett oss in på...

Resten av resan gick utan problem och vid femtiden åkte vi in i Österrike. I St Johann körde vi lite fel eftersom GPS:en inte var med oss, men tillslut nådde vi Saalbach och vår lägenhet utanför Hinterglemm. Vi tänkte handla kvällsmat men eftersom allt var stängt fick vi tillåta oss att äta carbonara på den enda öppna restaurangen.

Torsdag - Resan Startar

Efter att ha fyllt vår kära pärla Carina med alla möjliga grejer, lite för mycket grejer, på onsdagskvällen, bar det av mot vårt kommande hemland vid åtta på morgonen. Allt gick prima tills vi kom till Jung och ut på E20 då Carina började kivas lite. Takluckan höll inte tätt och det visselpipliknande ljudet blev bara värre och värre. När vi kom till Halmstad och ljudet blev så högt att vi skrek till varandra men ändå inte hörde vad vi sa, stod vi inte ut längre och silvertejpen åkte fram. Alla på Statoil skrattade åt oss när vi först inte fick upp tanklocket och sen tejpade fast takluckan. ”Det där är nog inte så bra för lacken” påstod damen på macken.

Vi lyckades hamna först i kön till båda färjorna och fick därför vänta. Men först var vi i alla fall! I Tyskland hann vi nästan ända till Hannover innan det blev Stau så då svängde vi av autobahn och hamnade på Ikea, toppen! Köttbullar och hotellsökande eftersom det ändå var dags att övernatta. Efter lite flummande bland alla NJUTA tofflor och GOSA kuddar gick vi tillbaka till bilen och insåg att GPS:en var kaputt när vi för en gångs skull behövde den. Vi körde in i Grossburgwedel för att hitta ett hotell och efter en stund behövde vi stanna till vid vägkanten för att kolla läget. När vi skulle köra vidare var inte Carina riktigt med på noterna och sade inte så vänligt, men väldigt bestämt ifrån! Hon gav ifrån sig ett läskigt dån och vi insåg direkt att något var mycket fel. Vi ett kvarter till första bästa hotell och parkerade på trottoaren. Ut ur bilen, fram med ficklampan, hjärtat i halsgropen och ner på mage. Då insåg vi att hela avgassystemet släpade i marken. PANIK utbröt!

In på hotellrestaurangen och bad den tysk-italienske ägaren om hjälp. I släptåg fick vi också en galen full tysk tant och en vänlig tysk arkitekt. Fylletanten förklarade för oss, i en rasande fart på tyska, att vi skulle behöva bärga bilen, laga hela avgassystemet för en gigantisk summa och vänta i flera dagar på att Carina skulle bli färdig. Ännu mer panik! När den vänlige arkitekten tog över konstaterade han att det inte var så farligt. Han fick tag i en öppen verkstad, trots att klockan var tio, och vi blev lite lugnare. Arkitekten Peter körde före oss och visade vägen till en skum verkstad i ett mörkt område på en bakgård. Vi fick köra i 10 km/h i fem kilometer med varningsblinkers igång. Till vår stora lättnad blev Carina klar på en halvtimma och reparationen gick enbart lös på 30 € istället för de 20 000 kronor som Mikaela ett tag hade befarat. Som tack för all hjälp fick Peter en pizza och vi tog varsin öl för att lugna ner oss.

Austria - Here We Come!

Nu sitter vi här i vår svinkalla lägenhet utanför Hinterglemm som ligger utanför Saalbach. Eftersom vi dök upp så tidigt och utan förvarning, och dessutom är de första och enda gästerna så har huset inte hunnit värmas upp än. Just nu väntar vi på att få fira lite advent med kaffet vi har unnat oss, samt trasiga pepparkakor och apelsiner. Vi får nu också användning av Mikaelas medhavda personliga sak, ett doftljus med cholkadlukt, och hennes julmusikfyllda dator.

Eftersom vi har hunnit med en del sedan i torsdags, då vi startade vår resa, så kommer här en liten resumé från de dagar som gått.